- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Åttonde delen. Hvardagslif. - Gröna blad. /
82

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 7.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sammet ... Hvad detta är för en stor sorg!" inföll modren
skrattande.

"Ja, det gör mig ondt; jag kan inte hjelpa det ...
Och din hatt sedan, den vill jag icke ens nämna."

"Du har likväl sjelf sytt den."

"Ja, det syns nog, som tant Albertine sade om
min egen."

"Men du försvarade emellertid denna mycket bra."

"Åhja, man har icke annat val, än att svälja sina
förödmjukelser och låtsa om ingenting, men du må tro,
att inom mig kännes det ändå smärtsamt, när tant
eller flickorna göra sina hånfulla anmärkningar."

"Mitt stackars barn!" mumlade modren med ett
slags ofrivillig medlidsamhet.

"Har du icke sjelf, mamma, känt det på samma
sätt ... medan du var ung åtminstone?"

"Jag kan icke neka dertill; den sårade fåfängan lider,
innan förnuftet hinner komma henne till hjelp ... Jag
var barnslig jag också, liksom du, men jag lärde mig
snart att öfvervinna denna svaghet."

"Jag tror, att jag icke förmår det, mamma ..."

"Du måste det, min vän; jag skulle eljest mycket
illa hafva uppfostrat min lilla flicka, om hon icke eger
så mycket af hvardagslifvets nödvändiga och dyrbara
filosofi, att hon kan skratta åt missödet att nödgas
sakna en vacker hatt eller att hennes mor icke har
en dyrbar kappa."

"Skratta deråt!" inföll Marina med upprörd röst
och tårar i ögonen.

"Ja, besinna blott hvad det egentligen är, som
smärtar dig; det är icke, att jag fryser eller far illa
i min gamla kappa, som är ganska varm, utan olyckan
ligger deri, att den icke är ny och modern."

"Ja, naturligtvis ..."

"Nå men, när jag nu gör den eftergiften för er
fåfänga, att icke vid fullt dagsljus visa det olyckliga
plagget, så tycker jag, att det är alldeles nog, och du
bör åtminstone icke känna dig bedröfvad för min
skull ... Men låt oss nu icke mera tala härom; skynda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/8/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free