Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 9.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tio minuter derefter hade Marina flämtande och
med höga rosor på kinderna hunnit tillbaka uppför
Götgatsbacken och stod snart utanför det lilla trähuset,
hvarom Helworth talat och der den som hon kallat
Sy-Thilda bodde.
Förstugudörren var stängd och den unga flickan
såg ett ögonblick villrådig ut, i förmodan att Thilda
var borta, men gick sedan fram till det ena af de låga
fönstren, som lågo åt gården, och tittade in.
Der satt Thilda emellertid och trampade med
rask fart sin bullrande symaskin, under det hon med
en hög och sträf röst sjöng en andlig sång.
Marina knackade på fönsterrutan, och ett par
minuter derefter öppnades dörren af sömmerskan derinne.
Hon var en lång och starkt bygd qvinna om
tretio eller tretiofem år med ett vackert, något fräknigt
ansigte, kloka uttrycksfulla ögon och sträft mörkrödt
hår, som var helt enkelt flätadt och uppfäst i nacken.
Med sitt stora bomullsförkläde och sin snygga
ylleklädning, hvars korta kjol lemnade hennes i grofva
skinnkängor insnörda fötter synliga, liknade hon en
hederlig och ordentlig landtflicka och hade intet tycke
af Stockholms vanliga utstyrda sömmerskor.
"Hvad nu då! Är det fröken Marina sjelf som
kommer!" utropade hon glädtigt. "Stig in! ... Är den
nya klädningen redan köpt?"
"Nej, kära Thilda, och inte blir den det heller.
Det är icke derför jag är här," svarade Marina och
satte sig ned på den enda stol, som fanns, sedan Thilda
röjt af densamma och samlat ihop den massa af
dyrbart siden, på hvilken hon sytt, och kastat
alltsammans i sängen, som stod bredvid.
"Hvad är det då frågan om? Fröken ser så
besynnerlig ut. Har någonting händt der hemma?"
"Nej, men jag är så ledsen ... Jag vet icke, hvad
jag skall taga mig till, och jag har kommit för att be
Thilda råda och hjelpa mig," återtog den unga flickan
med tårfylda ögon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
