Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 9.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de, som tycka om mina röda hårflätor och mitt
trottsiga sätt," inföll Thilda och knackade häftigt med
fingerborgen emot bordet. "Nej, menniskan skall vara
ett beläte, som brukar sitt förnuft och sin kristendom
och gör rätt åt alla, men icke vara ett får eller ett
sjåp, som jamar ja till alla orättfärdigheter ... och det
kokar riktigt i mig, när jag ser ..."
"Kära Thilda," afbröt Marina, då sömmerskan,
efter sin vana och utan egentlig anledning, uppeggade
sig sjelf, satte handen i sidan och högg med den
utspända saxen framför sig. "Besinna ändå hvad jag
sagt; jag skulle så gerna vilja lemna dig de här
penningarne att börja med, och sedan ville jag söka att
arbeta och skaffa mera, och allt hvad jag kunde få
ville jag gerna betala för den stackars lilla flickan ..."
"Hm, kors ja ... Gråt nu icke, kära barn,"
mumlade Thilda, hvars goda hjerta egentligen hela tiden
varit rördt.
"Men jag tycker ändå, att det är bra förargligt,
att hederligt och arbetsamt folk skola tvingas att
dra försorg om de slösaktigas, latas och dåligas barn ...
Det är minsann beqvämt för dem ..."
"Hvad vill du man skall göra? ... Att se de
arma varelserna förgås af vanvård och elände är ju
omöjligt ..."
"Ja, det är just detta de veta ... Och jag
begriper icke, huru det skall botas ..." sade Thilda och
lade hufvudet på sned, begrundande helt naivt i
förbigående, det problem, som statsekonomerne fåfängt
sökt att lösa.
"På hvilken gata var det nu, som krogen var?"
tillade hon efter ett par minuter. "Jag skall skutta
dit i skymningen och taga reda på saken ... Det kan
just roa mig att åtminstone säga dem sanningen ...
Nej, behåll sina penningar så länge ... Fröken Marina
är icke rikare än jag ..."
"Nej, men ..."
"Se så, hindra mig nu icke längre; den här
klädningen skall vara färdig i qväll ... Det är trettiofem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
