Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 10.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och hållet upptagen som hon var af den intressanta
nyhet, hvilken skomakarfrun meddelat henne.
Oaktadt hon "hatade sqvaller som sin död" och
icke skulle nämna "en halfdragen ande" om saken,
berättade hon genast allt hvad hon hört för sina
kamrater och hade knappt kommit mellan fyra ögon med
fröken Eleonore, såsom den mest intresserade, förrän
hon meddelade henne den stora upptäckten, beskref
den förmenta omfamningen och kunde för effektens
skull icke försaka att tillägga sin egen förmodan om
en kyss, som borde hafva illustrerat den samma.
Eleonore i sin ordning hade med möda afhört
slutet på historien, innan hon gråtande och med
blossande kinder skyndade att för sin mor utgjuta sin
harm och bedröfvelse, och fru Tullbom, "bedragen i
sina ömmaste känslor och förhoppningar", som hon
uttryckte sig, var nära att få spasmer af öfverraskning
och förtret och inkallade genast den stackars Eva, för
att stå till rätta för sitt "straffvärda och lättsinniga
uppförande".
Eva var af en stolt och något hårdnackad natur;
hon böjdes icke genast af hårda ord och orättvisa, och
slutet på denna obehagliga scen blef en brytning
mellan den unga flickan och hennes tant, som stärkte Evas
länge närda beslut att lemna grosshandlarens hus.
Det är emellertid lättare tänkt än verkstäldt af
en ung, väl uppfostrad och grannlaga qvinna, att lemna
det enda skydd hon i verlden eger för att lefva och
försörja sig på egen hand.
Sårad i sitt innersta hjerta af fru Tullboms
förhastade och orättvisa vrede, som icke tillät henne att
höra eller tro sanningen, hade Eva förklarat henne
sin afsigt, och det var nu om hela denna
bekymmersamma sak, som hon ville rådslå med sin vän Marina.
Den uppretade Eleonore, som ansåg sig på det
grymmaste förorättad, beslöt emellertid för sin del att
göra en promenad för att svalka sig och genom en
visit hos gamla fröken Ättehög skaffa sina upprörda
känslor lindring och luft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
