Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 11.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillfälle, att moralisera "de eländiga karlarne", som hon
uttryckte sig.
Eva och Marina hade emellertid utbytt sina små
förtroenden och gråtit i hvarandras famn, men midt
igenom Evas tårar och bekymmer för framtiden lyste
likväl den besvarade kärlekens lycka.
Hvem har icke någon gång erfarit detta! En
kärlek utan hopp, utan "rim och reson", som de gamla
och förståndiga kalla den, har likväl fylt tvenne
hjertan med en sällhet, som trotsar allt och låter dem, så
att säga; sväfva öfver jorden och alla dess förståndiga
beräkningar för lifvets nödtorft.
Huru länge? Huru länge likväl? Likt Ikarius
störta de stackars älskande snart vingbrutna ned ifrån
sin himmelsfärd; men de ångra den kanske icke ändå,
ty de solstrålar, som de samlat derunder, äro ofta
tillräckliga att någon gång värma dem en smula, då de
sedermera — förståndiga, frusna och gamla — vanka
fram i det hvardagliga, långa lifvet.
Den utanför alltjemt postande Helworth skärpte
emellertid fåfängt sina blickar, för att upptäcka någon
mansperson i närheten; ingen kom, och han ämnade
just gå in på gården, då han fick se Eva komma ut
och aflägsna sig helt ensam.
Skulle han följa henne? Nej, hvartiil tjenade väl
detta? Han blef endast orolig att icke kunna ertappa
Marina, och då han såg, att fönstren åt gården lågo
helt lågt, smög han sig fram och tittade in öfver den
hvita gardinen, som var fördragen.
Han såg då den unga flickan sittande på en pall
midt på golfvet, sysselsatt att läsa ett bref, som hon
höll framför sig, under det att ett litet vackert barn
i hennes knä bråkade att på lek mellan hennes krage
nedstoppa en målad bläckskallra, hvarmed det roat sig.
Barnet ryckte härvid upp knapparne i hennes
klädning, så att det hvita linnet och den bara halsen
derunder syntes, och då Marina tankspridd och
fördjupad i läsningen af brefvet lutade sig bakåt för att
värja sig för den lillas sjelfsvåld, föllo de tunga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
