Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 11.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
flätorna af hennes hår nedåt ryggen och räckte ända ned
på golfvet.
Helworth tyckte sig aldrig hafva sett en vackrare
grupp. Han darrade af vrede och sinnesrörelse, ty
det föll honom genast in, att det var en ung mor med
hennes barn, som han såg framför sig, och utan
tvifvel fanns äfven fadern, förföraren, någonstädes der inne.
Här var ett skamligt bedrägeri, en hemlig
kärleksintrig, det var naturligt, ty han hade ju sjelf hört,
att Marina "icke kunde omtala saken för sina
föräldrar", som hennes ord föllo.
Denna unga qvinna med det rena och
oskuldsfulla barnansigtet; med den stolta och kyska blicken,
den öfverlägsna och sjelfständiga tonen i sin
konversation, hon var således i sjelfva verket en intrigant,
en fallen, eländig varelse, som bedrog sina hederliga
föräldrar och hela verlden och hade, värst af allt
naturligtvis, helt och hållet bedårat honom sjelf.
Kärleken och vreden göra i allmänhet menniskorna
otillräkneliga, och Helworth var i detta ögonblick lika
förvirrad, som om han varit rusig.
Blodet steg honom åt hufvudet, och utan att
vidare besinna sig gick han in i den lilla förstugan,
stötte upp dörren och stod hastigt och djerft midt inne
i Sy-Thildas heliga tabernakel.
Marina reste sig förvånad upp med barnet på
armen, och då hon igenkände den inträdande, rodnade
hon djupt och sade förlägen:
"Löjtnant Krapp! ... Min Gud, hur kommer ni hit?"
"Hur kommer jag hit!" upprepade den förmente
löjtnanten med en röst, som vreden och svartsjukan
gjorde nästan fruktansvärd. "Ja, min fröken ni må
visst förvånas deröfver, ty ni hade säkert icke väntat
att på detta sätt bli uppläckt, då ni, som det tycks,
så länge kunnat bevara er intressanta hemlighet ...
Jag har erfarit rätt mycket och sett rätt många vackra
qvinnor, men i sanning, jag har aldrig af någon
blifvit så fullkomligt mystifierad som af er ... Åh, min Gud!
Någoting löjligare har man väl aldrig sett! ... Vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
