- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Åttonde delen. Hvardagslif. - Gröna blad. /
114

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 11.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

männer äro då i våra excesser endast skolpojkar i
jemförelse med damerna! ... Föreställ er bara, att jag till
den grad blef förhexad af er lilla oskyldiga fysionomi,
att jag tänkte på ingenting mindre än att helt
ödmjukt anhålla om er hand ... Är det icke så, att man
kan kikna af skratt! ... O, de qvinnorna! ... I alla
länder äro de sig då lika; vid polen eller eqvatorn,
det är det samma; stora och små, blonda och brunetta,
med eller utan slöjor och solfjädrar ... Marina, ni ...
ni är då ... Himmel och helvete! ... Jag vet icke hvad
jag säger," mumlade slutligen Helworth, hvars ord
brusat fram som en störtflod och som nu med händerna
för ansigtet sjönk ned på en stol, just som Thilda kom
in i rummet.

"Jaså!" utbrast hon storskrattande på sitt
vanliga vis. "Der sitter den der menniskan, som i flere
timmar gått och trampat här utanför. Jag väntade
mig just det ... Ack, hvad de karlarne äro gudomliga!"

"Kära Thilda!" hviskade Marina, som i detta
ögonblick alls icke uppfattade det komiska i dessa båda
personers öfverdrifna och besatta utbrott och tillmälen
emot det andra könet — och som, förvirrad öfver det
besynnerliga uppträdet, endast med förfäran stirrade
på Helworth utan att begripa någonting af hvad han
sagt och nu stälde den lilla flickan ned på golfvet
och drog sömmerskan afsides:

"Jag känner den här herrn," hviskade hon, "men
jag tror, att han är drucken, eller ... eller förvirrad
af ..."

"Af elakhet och allt möjligt ondt, ja det är klart,"
inföll Thilda häftigt, "fröken Marina känner icke till
dem så väl som jag ... Han är ljus den der, det kan hon
lita på! ... Att komma in så här utan krus och slå
upp sin dåliga språklåda för en hederlig flicka! ...
Men se, hos en fattig sömmerska kan man vara
ogenerad, förstås ..."

Helworth, som icke gifvit akt på Thildas ord och
som ändtligen bekämpade den verkliga smärta han
kände, hvilken gifvit sig luft i hans sista ord, reste

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/8/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free