- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Åttonde delen. Hvardagslif. - Gröna blad. /
118

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 12.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

annat än sagt henne obehagligheter och antagit en ton
af myndighet emot henne, som var både löjlig och
stötande.

Hon kunde icke befria sig från tanken på det
sällsamma uppträdet hos Sy-Thilda; både vaken och
drömmande såg hon dessa blixtrande ögon, detta
spotska och hånfulla leende, denna häftiga, omotiverade
vrede och slutligen den plötsliga förändringen i
Helworths rörliga ansigte, då han upptäckte sitt
skymfande misstag.

Alltsammans syntes henne så orimligt; och en man
så utan all sjelfbeherskning och med ett så afskyvärdt
lynne var ju icke ens värd hennes vrede, endast
hennes medlidande och förakt.

Dag ifrån dag blef emellertid lilla Marina alltmera
tyst och tankfull; och en vecka efter den obehagliga
händelsen kom hennes bror en dag in med ett bref i
handen.

"Ett bref till Marina!" utropade han och svängde
i luften dermed på sitt vanliga pojkaktiga och ystra sätt.
"Det är icke Evas stil ... Jag undrar just, hvem annars
som kan skrifva till dig?" fortfor han och försökte att
kika mellan kuvertet.

"Gif hit det då!" inföll Marina med ovanlig
häftighet.

"Försök att fiska upp det, om du kan ... Om du
icke får korn på’et, så läser jag det högt åt dig ..."

"Hvad du är odräglig, Ferdinand!" återtog den
unga flickan och sprang efter sin odygdige bror,
hvilken roade sig att kasta det märkvärdiga brefvet och
åter uppfånga det öfver hennes hufvud.

Ändtligen lyckades Marina att få tag i sitt
tillskrynklade bref, hvars innehåll och underskrift hon
var långt ifrån att ana, men som likväl verkat en viss
oro och rörelse i den retliga sinnesstämning, hvari hon
befann sig.

Hon öppnade det, och redan vid läsningen af de
första orden deri svek henne den ringa kontenans och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/8/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free