- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Åttonde delen. Hvardagslif. - Gröna blad. /
126

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 13.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hennes båda balklädda döttrar ned till vagnen för att akta
släpkjolarne i trappan.

Gasen brinner ännu i tamburen, ett ensligt ljus
lyser i kronan i matsalen, alla dörrar stå öppna, och
i salongen äro ännu tvenne ljus placerade på golfvet
framför trymån, der man verkstält den sista afgörande
mönstringen af toaletten och granskat släp,
garneringar, band och blommor både bak och fram.

Eva står ensam qvar vid fönstret, för att vid
lyktskenet utanför på gatan beskåda embarkeringen
och instufningen i täckvagnen af alla dessa kjolar,
som fylla den från golf till tak.

I de inre rummen herrskar en förvirring och
oreda, som om man hals öfver hufvud flytt för fienden.

Fröknarnas kammare utmärker sig i synnerhet
genom öppna byrålådor och kringkastade kläder. Här
ligger en massa löshår, der en utstjelpt ask med nålar;
kammar och borstar bland förkastade blommor och
band; der en handske, som remnat vid pådragningen,
en solfjäder, som kanske blifvit glömd, och ett par
skor, som midt på golfvet tyckas bilda ett djerft och
vågadt språng för att undkomma strumporna, hvilka
trånfullt sträcka sig bakefter dem; och allt detta
virrvarr upplyses af en osande lampa, i brådskan allt för
högt uppskrufvad och hvars spräckta glas fallit under
bordet.

Jungfru Josefina griper sig emellertid an med
kraft; alltsammans skjutsas — visserligen utan
synnerlig urskilning — med fart in i lådor och
garderober, och snart är ordningen återstäld.

Eva hade granskande gått tillbaka genom
rummen, stälde ljusen på deras plats och ämnade släcka
lamporna, för att i sin egen lilla kammare njuta af
ensamheten och tystnaden efter den bullersamma,
brådskande och likväl långsamma baltoaletten.

Alla dessa misslyckade, raknade lockar och
stickande hårnålar, dessa bristande skoband, isydda med
feberaktig brådska, fåfänga eftersökningar af förkomna
persedlar, mödosamt upptornade och åter nedrifna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/8/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free