- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Åttonde delen. Hvardagslif. - Gröna blad. /
130

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 13.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


"Gif mig ett antagligt skäl, hvarför en
fyratiofemårig man skall ega mindre omdöme än en tjuguårig
flicka."

"Skälet är just de fyrtiofem åren."

"Ah, jag förstår! Ni menar då ..."

"Ingenting annat än att alla de torra
rosenbladen, till exempel i den kinesiska krukan der borta i
vrån, icke mera kunna bedöma eller sakna fjärilens
smekningar och daggens friskhet."

"Och potpurrikrukan gör derför bäst att stanna
i sin vrå och icke stiga fram och breda ut sina torra
blad för att fånga fjäriln, vill ni säga. Den skulle dö
i dess unkna porslinsfamn, och trösten att ligga
derinne balsamerad och förvarad mot både storm och snö
vore icke stor. Ni är en mera bestämd och
skarpsinnig flicka, än jag trodde, och mitt förslag passar
icke för er ... jag finner det," sade lektorn kärft.

"Blif icke ond på mig," inföll Eva och fattade
smeksamt hans hand. "Ni kom ju för att språka med
mig, och ni bör derför med tålamod åhöra mina skäl
och inkast ... Man fattar icke ett vigtigt beslut utan
att först öfverlägga derom."

"Det var ju också endast om detta jag bad er;
men ni är ännu den friska rosen, som yfves af er
ungdom och skrattar åt den gamla porslinsvasen, som
bjuder er skydd."

"Nej icke så, men om porslinsvasen försäkrar den
stackars blomman, att luft och sol äro alldeles
onödiga för en lycklig sammanlefnad, så tror hon honom
icke," sade Eva skrattande.

"Och likväl har den rätt."

"Båda hafva rätt. Hvad som är lifvet, lyckan
för den ena existerar icke mera för den andra."

"Men i brist af både lycka och solsken och
blomster, hvarpå verlden sannerligen icke brukar hafva
öfverflöd för en fattig flicka som ni, är det godt att
hafva ett lugnt och trefligt hem, äfven om det icke
är annat än en gammal kruka, som erbjuder detsamma

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/8/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free