Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 15.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I sin oro för dottrens framtid hade hon
meddelat sig med sin man, ty det finns få saker i verlden,
hvarvid icke penningen utgör "nervus rerum", och det
var således alldeles nödvändigt att få revisorns bifall
och medverkan till hennes plan att aflägsna Marina.
Revisor Tullbom, som var så angenäm för sina
vänner, var emellertid icke alldeles så älskvärd som
far och make, och det var med ganska osäker och
ödmjuk röst, som hans hustru en dag framkastade den
första insinuationen om Marinas resa, under det hon
var sysselsatt att med afsigtlig långsamhet knyta sin
mans hvita halsduk, ty han höll just på att göra sin
toalett för en middagsbjudning.
Hon hade blifvit inkallad för denna vigtiga
förrättning, och tillfället tycktes vara väl valdt, då
revisorn aldrig var vid bättre lynne än i afvaktan på en
"fin middag", der han kunde få tillfälle att återkalla
något af sin forna prisade talang att hålla tal och
vara rolig.
"Resa bort!" utropade han förvånad, då hans
hustru slutat. "Skulle Marina resa bort, derför att
en karl kanhända sagt henne några små artigheter?"
"Artigheter, hm ... Nej, just icke det ..."
svarade frun, som icke ville svika dottrens förtroende
genom att relatera hela saken, utan endast framställa
en liten passande resumé deraf.
"Kanhända har han varit ohöflig då? I det
fallet behöfva ni endast underrätta mig derom, och jag
skall nog visa gunstig herrn till rätta, så att han
minnes det, utan att man behöfver så dyrbara mesyrer
som att resa sin väg, för att undkomma honom."
"Ja, jag vet nog det, men jag fruktar, oss
emellan sagdt, att Marinas eget lugn är i fara ..."
"Åh prat, Marina är väl icke så enfaldig, att hon
mister sitt lugn för så litet ... Men ser du icke, att
halsduken sitter snedt och snibbarne äro för långa,"
tillade revisorn, som egentligen lemnade mycket liten
uppmärksamhet åt sin hustrus framställning, men så
mycket mera åt sitt eget vigtiga förehafvande. "Kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
