- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Åttonde delen. Hvardagslif. - Gröna blad. /
139

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 15.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lilla gumma ... Se så, för fan! Nu är min ytterrock
icke borstad! ... Hvad har Anna för förhinder i dag?
... Anna! ... Marina! ... Ingen menniska finns, och
klockan är half fyra! ..."

"Vänta, min vän; det ska snart vara gjordt ...
Jag har råkat att skicka bort Anna, och Marina sitter
och läser med lilla Ida."

Frun fattade brådskande klädesborsten i
tamburen och började af alla krafter och med bästa vilja
att söka utplåna stänket af gatsmutsen, ännu fuktig
sedan hennes man nyss kommit hem, men fläckarne
voro envisa, och förtretad öfver dröjsmålet harskade
sig revisorn flere gånger med otålighet och utbrast
slutligen efter ett par sekunder:

"Det får vara! ... Det är ingen tid att hålla på
längre ... Det hade varit bättre, om du tänkt på min
ytterrock än på Marinas kärleksaffärer."

Han slog häftigt igen tamburdörren framför näsan
på hustrun, som i sin ifver och välmening ämnat
honom ännu ett behöfligt tag med borsten och som
nu, helt andfådd af brådska och ansträngning, suckade
öfver sin ofrivilliga förseelse, likväl mera för den
menliga verkan den kunde hafva på hennes planer för
sin älskling, än för ytterrockens skull.

Hvad dessa planer emellertid angick, så skulle
revisorn egentligen icke haft någonting emot att
uppfylla dem, för så vidt de icke på något sätt generade
honom sjelf; men ingenting kan väl vara mera genant,
än att gifva ut penningar, då man har mycket litet
deraf. Om Marina kunnat flyga bort som en fågel,
så hade hennes färd visst icke väckt hennes fars
missnöje, knappt nog hans uppmärksamhet, men nu tog
den alltid mer eller mindre hans kassa i anspråk, och
det är alls ingen angenäm sak att vara den
"ansvarige utgifvaren" af den knappa summa, hvarpå man
med hustru och sju barn skall lefva.

Det är emellertid sällsynt, att en qvinna, hon må
vara så mild och undergifven som helst, och kanske
snarast då, icke lyckas att genomdrifva sin vilja, så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/8/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free