- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Åttonde delen. Hvardagslif. - Gröna blad. /
158

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 17.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


"Nej, i sanning; jag har knappt talat med honom,
så upptagen som han beständigt varit af Albertines
artigheter, och jag har icke den minsta anledning att
tro, det han älskar Marina ... min stackars
renhjertade och pligttrogna flicka! Hon vore väl värd att få
en man, som gåfve henne en smula kärlek."

"Bah, låt mig icke höra dylikt språk ... En
hederlig man ger väl alltid sin hustru så pass mycken
kärlek, som behöfs och som hon förtjenar. Hvem kunde
tro detta! Det kan man kalla tur! Vår lilla Marina,
jag håller riktigt af henne. Hon måtte väl icke vara
så simpel och utan alla partier, som jag trott ... Den
rika fru Helworth, det kommer att låta rätt bra; jag
riktigt längtar att få henne hem igen." mumlade tid
efter annan revisorn, som med ens blifvit en helt
kärleksfull far och blossande med cigarren gick fram och
åter på golfvet med stora och knarrande steg.

"Jag skall skrifva till Marina," sade hans hustru
tankfullt.

"Nej det är bäst, att jag gör det; du pratar bara
en hop strunt, som förvillar henne," inföll revisorn
myndigt.

Fru Amelie smålog matt och lemnade sin mans
rum med rätt bekymmersamma tankar, just med
anledning af den "stora och oväntade lyckan", som
träffat dem.

Den stackars modern tackade visserligen Gud denna
qväll för den glädje hon genom sonen erfarit, men i
samma stund hon blifvit befriad ifrån ett ämne till oro,
hade hon fått ett annat, och skaldens ord kunde här
fullkomligt tillämpas, "att nästan allt hvad man kan
hoppas af ödets gunst är blott, att bördan, som
trycker på den ena skuldran, flyttas till den andra."

*




<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/8/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free