Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 18.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
byvägen, midt i en äng; men en gammal ek hade
lyckligtvis blifvit skonad bredvid gafveln af huset; till venster
fanns en liten skogsbacke på afstånd, och der bakom
syntes den anspråkslösa kyrkans spetsiga torn.
Det var en föga romantisk tafla, men den syntes
henne förtjusande. Då man är ung och renhjertad,
behöfver man så litet för att vara lycklig, i
synnerhet om morgonrodnaden af en gryende kärlek lägger
sitt hänförande färgspel öfver själen.
Hvarje dag, då hon såg hela raden af små barn,
rentvättade och uppsnyggade på bästa sätt, med
a-b-c-böcker och katekeser i händerna, komma vägen framåt
genom den soliga ängen och genom prat och skratt,
vänskapliga knuffar och liflig strid mellan skolans
föreskrifna ordning och naturens, samlas utanför hennes
dörr, tyckte hon, att denna tafla blef ännu vackrare,
att hennes hjerta vidgades af kärlek till dessa små
solbrända vildbasare, hvilkas glada röster liknade
surret af en bisvärm och hvilkas bara fötter upprörde
dammet i hvirflar omkring henne, och varmt och
innerligt bad hon till Gud om förmåga, att kunna nedlägga
något litet frö till det goda i deras sinnen, fästa i
deras själ någon helsosam hågkomst för lifvet och,
åtminstone hos en eller annan af dem, verka något godt.
Det var en idyll, hvari hon sjelf utgjorde den
vackraste bilden.
Ty värr äro idyller mycket korta!
Säkert finnes i verlden icke ett ädlare kall än
lärarens, men icke hvar och en passar derför, och
pedagogien borde sannerligen räknas till de sköna
konsterna, ty man måste utan tvifvel vara enkom skapad
dertill, liksom till sångare, kompositör eller skald.
Hvilken sjelfbeherskning, hvilken moralisk öfverlägsenhet,
mildhet och kraft fordras det icke för att blifva en
god lärare, för att kunna gagna och beherska dessa
ostyriga barn, hvilkas första och tydligaste önskan
ofta tyckes vara, att af alla krafter motverka sina
lärares bemödanden. Huru kunna besegra de
tendenser till okynne, som hos hvar och en af dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
