- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Åttonde delen. Hvardagslif. - Gröna blad. /
162

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 18.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Inne hos Thilda var allt sig likt; symaskinen
bullrade, tråd och lappar, tygstycken och
pappersmönster beherrskade situationen, och barnet lekte midt
deribland, bemödande sig att med en träpall och en
eldgaffel öka det buller, som maskinens hjul och Thildas
sång åstadkommo.

Det tycktes, som om den lilla flickan riktigt njöt
af alla dessa missljud och lefde i den trånga kammarens
solvarma chaos, så friskt och gladt som en aborre i
vattnet vid ett stengrund.

Eva hade stått innanför dörren i flere sekunder,
innan man märkte henne, och då slutligen Thilda vände
sig om för att söka efter en tygremsa, upphäfde hon
efter sin vana, alldeles som en skata, ett högt och
skallande skratt, i det hon blef varse sin oväntade gäst.

"Nej, men se på fröken Eva! Hvar kommer hon
ifrån! Det var då lustigt att få se henne här ... Sitt
ned ... Så der ja ... Kors, jag tror, att fröken har
blifvit både rödblommig och fet på gräsbetet der ute
i landsbygden."

"Ja, det kan nog hända; jag finner mig så väl ...
men huru står det till med er här i Stockholm?" sade
Eva och drog den lilla flickan till sig.

"Åh, här går det sin jemna gång; jag trampar och
syr, så att jag kan bli tokig ... Den här klädningen
skall vara färdig för att skickas på jernvägen i qväll
till ett herrskap på landet, som ska ha bröllop.
Westergren har lofvat att komma hit och hemta den och
ställa om det åt mig. Det är så sinksamt för mig att
gå ända till Centralstationen.

"Westergren? ... Ah, nu mins jag! Det är ju
muraren, fadern till den här lilla stackaren?" inföll Eva
och smekte barnets hufvud. "Jag mötte honom just
här på gatan. Thilda har då andligen medgifvit, att
att han får komma hit och helsa på barnet?"

"Ja," sade Thilda, med ett drag af förlägenhet.
"Jag kunde väl icke neka honom det ... efter som han
nu blifvit mera ordentlig och dessutom flyttat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/8/0162.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free