Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 18.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
alldeles ifrån Augusta och madam Sätterqvist, sedan de
andra båda barnen äro döda ..."
"Tänk, om Thilda skulle kunna uppfostra fadern
på samma gång som barnet här, och göra honom till
en stilla och nykter och lycklig menniska till slut ..."
"Asch! Det var väl aldrig värdt att tänka; en
får ändå icke annat än chikan och förargelse till slut,
om en aldrig så litet beblandar sig med
manspersoner ... det är min tro," svarade Thilda rodnande och
med bestämdhet, men i tonen af hennes röst låg
likväl en viss antydan om, att denna tro börjat blifva
mera vacklande och icke var så orubblig som förr.
"Åhnej," inföll Eva leende. "Inte skall man
alltid hafva skam och förtret af ett ärbart och vänligt
förhållande ... Om det är en hederlig och god
menniska, så ..."
"Så hjelper det icke ändå," afbröt Thilda
häftigt. "Jag kunde just berätta fröken Eva en historia
om, huru elaka och nedriga menniskor kunna vara
emot en stackars flicka, som jag likväl vet är blankt
oskyldig ..."
"Hvilken då? ... Om hon också är oskyldig, så
har hon väl åtminstone varit oförsigtig och tanklös ..."
"Jag tror icke ens det ... men fröken Eva kan
bäst döma derom; ty det är just om henne sjelf jag
talar."
"Om mig!" utropade Eva häpen.
"Ja, är det icke försmädligt! Men jag sparade då
icke på orden och sade dem rent ut, att det var
osanning och lögn alltsammans ifrån början till slut."
"Hvad har jag då gjort? Hvad sade man om mig?"
"Jo, se det var om orsaken, hvarför fröken
flyttade ifrån Stockholm ..."
Thilda, som verkligen var en både klok,
godhjertad och hederlig menniska och visst icke ville smärta
Eva, kunde nu, då hon kommit i farten, likväl icke
hindra sig ifrån att med alla möjliga till- och
utläggningar berätta hela den historia och allt det sqvaller
hon fått höra om det olyckliga mötet med kapten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
