Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 19.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och först och främst öfver hennes man, teologie
doktorn och kontraktsprosten hr Mathias Oleander, som
var en ganska ovanlig prest att beskåda.
Det händer nämligen icke ofta, att "andans män"
hafva någon lekamen att skryta med, men prosten
Oleander var en ståtlig karl med ett hurtigt och
gladlynt utseende, friska röda kinder, stora, blå, utstående
ögon och en hållning, för hvilken en kompanichef vid
ett landtregemente icke behöft blygas.
Man lefde gladt och trefligt i prestgården, såg
ofta främmande, och Marina mottogs på ett sätt, som
genast gjorde henne nöjd och hemmastadd.
Ända till dess det öfverraskande friarebrefvet
ifrån hennes rike amerikanske kusin anlände, åtföljdt
af föräldrarnes skrifvelser, hade således Marina lefvat
sina dagar fram helt glad och belåten med alla de
små landtliga bjudningar och förströelser, som grannar
och vänner kunnat åstadkomma.
Detta bref väckte emellertid en pinsam oro hos
henne, i synnerhet derför, att onkeln och tanten äfven
fått del af den stora och glädjande
familjearigelägenheten.
Revisor Tullbom hade visserligen tyckt, att hans
hustru gerna kunde "spara sina pjunkiga dumheter",
som han artigt uttryckte sig, men fru Amelie hade det
oaktadt skrifvit några rader till sin dotter, och om
Marina icke fått dessa, så hade hon utan tvifvel genast
och afgörande gifvit sin friare ett nekande svar trots
faderns bestämda och myndiga bref.
Genom moderns oroliga och kärleksfulla råd och
förmaningar, att väl besinna sin egen ställning och
föräldrarnes fattigdom, hade hon nu i stället bedt, att
man måtte uppskjuta hela saken, och uttömt sig i
undanflygter, som emellertid nogsamt bevisade hennes
afgjorda motvilja derför.
Att emellertid det välvilliga prästfolket icke
sparade på vackra tal och bevekande föreställningar i
detta fall, var naturligt, och den stackars flickan kände
sig under allt detta ganska illa till mods.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
