- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Åttonde delen. Hvardagslif. - Gröna blad. /
174

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 19.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

löjtnant Krapp begagnat sig af sin väns namn och
kommit dit i hans ställe.

"Den der beskrifningen tyckes passa in på en
helt annan person, som jag känner," sade hon dröjande
och förlägen.

"Hvilken skulle det vara?"

"Jag misstar mig kan hända, men emellertid kan
tant vara öfvertygad om, att det åtminstone icke är
Einar Helworths lilla knubbiga ben, som tant
emballerat med våta handdukar."

"Det här är ganska besynnerligt," mumlade
prostinnan, som ganska väl märkt Marinas hastiga
färgvexling och tydliga förlägenhet, och derför sjelf
började fatta sina misstankar, att allt icke var som det
borde vara.

Man talade icke vidare om den främmande, men
tanten skyndade att meddela sin man hvad Marina
sagt och sina egna funderingar om saken.

Följden blef, att då docktorn ändtligen anländt
och förklarat, att den främmandes ben alls icke var
afbrutet, utan endast fått en stark kontusion, och
patienten dagen derpå befann sig bättre, prosten, såsom
en värdig andans man, högtidligt klef in till sin
hemlighetsfulle gäst, för att bikta och ransaka honom!

Det dröjde ganska länge, innan han kom ut igen,
och de båda fruntimren trodde i sin oro och
nyfikenhet, att han skulle stanna der hela dagen; men
ändtligen syntes hans klara, jovialiska ansigte i salsdörren,
och både hans fru och hans nièce skyndade emot
honom.

Prosten skakade emellertid betänksamt på sitt
stora hufvud och sade, hälft leende, halft bekymrad:

"Jag vet minsann icke, hvad jag skall tro, han
dukar upp en historia, som låter ganska besynnerlig.
Antingen har han rätt, att han verkligen är den
sannskyldige Einar Helworth från Amerika, och då må jag
tillägga, att han också är en ganska excentrisk person,
och efter mitt förmenande föga passande och önskvärd
såsom en hederlig och pålitlig äkta man åt vår lilla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/8/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free