Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 19.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slägtingen, men Marina var blek och allvarsam och
envisades att bibehålla sin tarfliga bomullsklädning.
Hvar och en vet, huru dessa afgörande och mera
ovanliga uppträden i det husliga lifvet verka
förvirrande och upprörande på alla, som deltaga deri. Det
är då, som de fullvuxna menniskorna återfinna all sin
barndoms oro, väntan och ängslan i förbidan på
julbocken eller någon annan märkvärdig händelse, och
minnet af de egendomliga detaljerna vid dessa löjliga
eller sorgliga scener qvarstannar ofta för hela lifvet.
Marina sydde, efter utseendet mycket flitigt, men
tappade oupphörligt saxen, nålen eller fingerborgen,
och den annars så noggranna och ordentliga tanten,
förbryllad af väntan på den hemlighetsfulla
"julbocken", placerade sin handkammarnyckel i sin mans
papperskorg, till evinnerlig oreda och förskräckelse för
hela huset, emedan den påträffades först en hel vecka
derefter.
De båda fruntimren, som sutto vid fönstret, sågo
ändtligen den främmande, stödd vid prostens arm, komma
öfver gården.
Marina igenkände honom genast; alla hennes
misstankar voro bekräftade; det var ju den förmente
löjtnanten lifs lefvande; hon kunde icke fatta
hvarken hans afsigt eller hans oförsynthet, och med ett
halfqväfdt utrop reste hon sig upp och ville lemna
rummet, för att undvika det obehagliga alternativet,
att antingen upptäcka honom eller blifva hans
medbrottsling.
"Stanna, Marina!" sade hennes tant befallande.
"Det är ju nödvändigt, att vi alla få förklaring öfver
förhållandet, ty ..."
Hon hann icke sluta meningen, innan de båda
herrarne inträdde och prosten med afsigtlig
långsamhet och vigt presenterade: Einar Helworth.
Denne var blekare än vanligt och hade ett
uttryck af rörelse och bönfallande oro, då han fäste sina
blickar på Marina, hvilken häftigt rodnade och med
blixtrande ögon reste sig upp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
