- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Åttonde delen. Hvardagslif. - Gröna blad. /
177

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 19.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


"Löjtnant Gideon Krapp!" utbrast hon vredgad
och med möda bekämpande de framträngande tårarne.
"Hvarmed har jag förtjent, att ni åter igen
förolämpar mig, denna gång genom att i min onkels hus
uppträda under ett falskt namn ..."

"Marina! Hör mig, innan ni fördömmer mig,"
hviskade han bönfallande och sträckte sina händer
mot henne.

"Hvad är det du säger, mitt barn?" inföllo på
en gång prosten och hans fru med bestörtning. "Tror
du, att detta är löjtnant Gideon Krapp?"

"Jag icke blott tror, jag vet det tyvärr," mumlade
Marina och vände sig bort.

"Men, mitt kära barn, då är du ju alldeles
missledd," fortsatte prosten skrattande. "Hvem denne man
då må vara, men lika litet är han Gideon Krapp, som
jag är det sjelf, ty den du nämner känna vi alla här
mycket väl; han har i två års tid varit förvaltare vid
sågverket här bredvid, och det är icke möjligt att
kunna förblanda dessa båda personer ... Se så, min
lilla Marina, se icke så förvånad ut öfver den saken,
och gif din kusin hvad annat namn du behagar, men
den lille beskedlige Krappens vill jag försvara åt dess
rätte egare."

"Marina, neka mig icke en förklaring! ... Äfven
brottslingen tillätes ju att söka försvara sig," inföll
Einar bedjande och fattade ödmjukt den förvirrade
unga flickans hand. "Tillåt mig att få ett enskildt
samtal med Marina, och hon skall kanhända
åtminstone förlåta mig," tillade han upprörd och vänd till
de båda gamla, som började ana sammanhanget och
nu nickande och småleende drogo sig tillbaka,
lemnande den excentriske millionären att förklara sin
mystifikation bäst han kunde.

*




<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/8/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free