Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 20.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillhjelp kolonien någorlunda inqvarterad i det, för fru
Amelie sjelf åtminstone, mycket tvetydiga
"sommarnöjet".
Det var som revisorn sagt en mycket
"välbelägen" byggning, ty rundt omkring inom hörhåll hade
man andra sommarnöjen, små och stora, af alla slag
och behöfde icke frukta ensligheten, som var
revisorns värsta fiende.
Också var hela familjen redan ett par dagar
derefter bjuden till grosshandlar Tullboms, hvars granna
villa låg högre upp på en bergsspets i skogen och lyste
med sina torn och flaggor, bilder, gallerverk och
balkonger i de allra vackraste färger som en
sockerbagarkrokan.
Samma dag hade bref anländt från Marina; och
till revisorns triumf, hans stora lycka och belåtenhet
och hans hustrus oro och förundran, innehöll detta
bref underrättelse om den oväntade och glada
utgången af friarens personliga besök i prestgården och den
unga flickans samtycke till giftermålet med Einar
Helworth.
Ett särskildt bref till modern lugnade väl denna
något, genom löftet om en närmare tillfredsställande
förklaring och tillkännagifvandet om de trolofvades
ankomst, kan hända strax efter det brefvet mottagits.
Nu var det naturligtvis icke längre skäl att
förtiga saken för grosshandlarens familj, och fru Amelie
sjelf, oviss och orolig öfver sin dotters känslor och
handlingssätt, med anledning af hvad som skett,
beredde sig på en mycket obehaglig förklaring med sin
svägerska.
Denna förklaring syntes också blifva så mycket
svårare, som herr Sebastian Tullboms familj denna
dag var vid det lyckligaste lynne och tydligen i en
glad och väntansfull spänning, som också genast hos
värdinnan gaf sig luft.
"Mina vänner," började hon, "jag behöfver ju icke
för er presentera vår blifvande måg, Eleonores
trolofvade, kapten Hugo Vilfrid, ty ni känna honom redan;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
