Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 20.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Jag säger, att hon är galen; det är ju icke
sundt förnuft i hennes påstående ..."
"Men om hvem talar du då?"
"Naturligtvis om den samma, på hvilken du
anspelade, om hennes uppdiktade förbindelse med honom
och den förmenta intrigen för att vinna Thérèses hand."
"Men, min Gud! Det är Marina jag mente ..."
"Marina! Hvad har Marina med saken att göra!
Jag talar om den der äfventyrerskan, som kallar sig
fröken Neptunia Vimmelkant. Hon har trängt sig in
hos oss på ett mycket ogrannlaga sätt, och larmat och
hållit långa tal om Einar Helworth, som hon påstår
ha stått i några förtroliga förhållanden till henne och
nu genom ett falskt namn för att undkomma hennes
anspråk söker att skaffa sig ett rikt parti.
Alltsammans är en uppdiktad historia naturligtvis, eller också
är det hans vän, den der tvetydige löjtnant Krapp,
som hon menar, ty den karlen har alltid förefallit
mig misstänkt, och man kan tro honom om hvad
som helst."
"Kära Albertine, hvad du säger gör mig alldeles
förvirrad; jag förstår icke ett ord. Skulle Einar, som
varit så kort tid i Sverige, kunnat trassla in sig i
förhållanden, som hindrade hans giftermål? Det låter
otroligt ..."
"Ja, det är alldeles orimligt; det sade jag strax;
jag med min skarpa blick, min menniskokännedom, jag
ser nog, hvad folk jag har för mig ... Man lurar mig
icke så lätt och icke Sebastian heller; jag har icke
ett ögonblick misstänkt den stadgade, älskvärde
mannen; man behöfver bara se honom för att finna,
huru han skulle förakta ett dylikt fruntimmer, ty den
der fröken pratade, som om hon varit tokig; hon
beskref Einar fullkomligt ifrån topp till tå, men kallade
honom sin förlorade och ständigt eftersökte Gideon ...
Har man hört sådana galenskaper! ... Åh, men se der
ha vi ju våra herrar! Der kommer han, Gudskelof! ...
Nu ha vi då honom här! ... Tyst, för allt i verlden
med hvad jag sagt ... Det är icke värdt att bråka om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
