Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 20.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kretsen och prisgifven åt så många olika och hetsiga
meningar och sinnesrörelser.
"Jag känner Gideon Krapp sedan många år, och
jag kan icke höra honom skymfas på detta sätt."
"Gideon Krapp!" utropade hela familjen med en
mun. "Är denne man Gideon Krapp?"
"Ja visst. Hvarför förvånar er detta? Hvem
skulle det annars vara?"
"O himmel, hvilket nedrigt bedrägeri!"
"Hvad är detta för ett otroligt spektakel? Hvad
heter ni, herre? Hvem är ni?"
förklara er!"
"Försvara er! Stå icke och tig!" ropade alla om
hvarandra och ryckte emellan sig hit och dit det arma
offret för deras föregående beundran och nu för deras
harm och bestörtning.
Fru Albertine föll baklänges i en soffa, höjde
händerna emot taket och tappade sin pince-nez;
Thérèse svimmade, och de båda herrarne Tullbom bleknade
af vrede, under det att fröken Neptunia med korslagda
armar stolt spatserade fram och åter på golfvet,
bevakande sin förkrossade älskare, hvilken förlorat all
sjelfbevarelse-instinkt och liknade en stackars räf, som
låtsar vara död för att undgå dödshugget och kunna
fly vid första möjliga tillfälle.
"Men hvar är då emellertid den verklige Einar
Helworth, ifall han finnes?" sade slutligen kapten
Vilfrid förundrad.
"Här, här är han!" utropade i detsamma, med
högljudd och glädtig röst den rätte egaren af detta
mystiska namn och steg in i salongen.
Han förde lilla Marina vid armen, och från hans
strålande och glada ansigte tycktes hvarje spår af den
forna öfvermodiga och satiriska vresigheten hafva flytt.
"Mina kära slägtingar," fortfor han hjertligt och
såg sig omkring med ett illa undertryckt leende.
"Förlåt mig den villervalla jag förorsakat och tillåt mig
allra först att trösta och rättfärdiga min hederlige,
stackars barndomsvän, löjtnant Gideon Krapp, som af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
