Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- II. Med strömmen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
HVARDAGSLIF.
II.
Med strömmen.
Vid en af de få platser i vår hufvudstad, som
ännu äro befriade ifrån krogar och mjölkmagasin,
klädstånd och krämare af alla slag, ligger ett gammalt
vackert hus med adliga vapensköldar, uthuggna i sten,
öfver ingången. Det har fordom varit ett af de största
och förnämsta husen, och då det byggdes, ansågs
det som ett palats, ehuru det nu blifvit bortskymdt
och öfvarflygladt af de stora och ståtliga byggnader,
som representera makten af kapitalet, samladt på hvad
sätt som helst.
Utanför porten till detta hus stod en dag i början
af förra vintern, eller 1876, en jägare, klädd i litet
livré och med en pappask i handen.
Han ringer, men klockan är ännu knappt nio på
morgonen, och alla menniskor tyckas sofva i det
aristokratiska hotellet.
Ändtligen, då han tredje gången ryckt i klocksträngen,
kommer portvakten ut; det är en äldre karl,
storväxt, fet och myndig, med en min af sårad värdighet
öfver att, i skjortärmarne och med rocken kastad
öfver axlarne, nödgas lyssna till den djerfva pretentionen
att blifva insläppt på en så opassande tid.
Vid upptäckten att det är en gammal bekant, som
stört honom, mildras emellertid något hans onådiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:10 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ljungste/8/0190.html
