Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Med strömmen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
innanför dörren bredvid till venster, skyndar han att
öppna denna dörr och stannar orörlig för att låta den
ankommande passera.
Denna är husets unga dotter, fröken Marianne
Darroz, utan regelbunden skönhet, men af ett fint
och egendomligt utseende.
Hennes tjocka blonda hår ligger öfver hjessan
som en krona, och på pannan nedfalla som ett
glänsande flor små krusiga lockar nästan ända till de svagt
markerade ögonbrynen, hvilka icke gifva nog skugga
och uttryck åt de stora blågrå ögonen, hvilkas
skönhet och lif, vanligen beslöjade och liksom bundna,
glänsa fram så mycket mera öfverraskande, så snart
de fylliga röda läpparne uttala ett enda ord.
Hon är klädd i en lång, hvit-broderad
morgonrock, en konstnärlig labyrint af veck och spetsar,
hopflätade med blekblå bandrosetter och otvetydigt
vittnande om sömmerskans och kammarjungfruns förenade
och osparda bemödanden att insnärja den unga damen
så, att hvarje äfven den obetydligaste
kraftansträngning skulle tyckas vara henne omöjlig.
Trots allt detta låg likväl ett lif och en nästan
barnslig friskhet i alla hennes rörelser, hvilket är
mycket sällsynt hos unga flickor i hennes ställning
och som fulländade behaget af den medfödda elegans,
som vi med rätta beundra, der den någon gång i
verkligheten framträder, och som var Marianne Darroz’
första utmärkande egenskap.
"Åh, så herrliga blommor!" utropade hon och
luktade på buketten med förtjusning.
"Grefve Gerhard Reuters jägare lemnade dem
helt nyss, med helsning, att grefven sjelf skall hafva
äran på förmiddagen göra sig underrättad om huru
fröken befinner sig," sade kammartjenaren bugande.
Marianne släppte vid dessa ord hastigt de
präktiga blommorna, som hon nyss beundrat, vände sig
bort med en krökning på läppen och gick fram till
fönstret utan att säga någonting.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
