Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Med strömmen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvars kusk var insomnad, kastade de honom i gatan,
satte sig upp och körde i full fart ned åt Nybrogatan.
Åkaren följde emellertid med, så fort han kunde, under
rop och svordomar, och de blefvo derför snart hejdade
af ett par poliskonstaplar ... Det var ganska nära, att
de blifvit förda till vaktkontoret, eftersom de
allesammans voro orediga och bullersamma, men som man
lyckligtvis igenkände dem och kunde förmå dem att
gifva åkaren betalning i stället för stryk, så blef saken
bilagd.
"Konstaplarne ville nu följa dem hem, men kommo
vid detta förslag sjelfva i fara att blifva mörbultade
och lemnade dem slutligen åt deras öde, då de
försvunno genom porten till ett hus på Regeringsgatan."
"Och han är kanhända ännu icke hemkommen?"
hviskade den stackars modren, som blek och andlös
lyssnat till denna obehagliga berättelse, hvilken hon
sjelf framkallat för att få ett sanningsenligt begrepp
om sin sons smak och hans sätt att roa sig under
dessa långa qvällar och nätter, då hon förgäfves
väntade honom i hemmet.
"Jo, jag väntade på honom och förde honom hem
klockan sju i morgse," svarade David.
Grefvinnan drog ett djupt andetag, vinkade åt
betjenten att aflägsna sig, och då han gått och hon
var ensam, lät hon hufvudet sjunka ned emot
stolsryggen, pressade de sammanknäppta händerna emot
hjertat och satt orörlig i flere minuter.
Det var emellertid icke första gången hon fick
bekräftelse på sina sorgliga aningar, att denne son,
som hon afgudade, i intet afseende motsvarade hennes
förhoppningar.
I detsamma hördes ungdomliga och snabba steg
öfver golfvet i rummet utanför, och hon hann knappt
att borttorka ett par tårar, som stulit sig fram undan
hennes slutna ögonlock, innan man slog ett lätt slag
på dörren, som strax derefter öppnades, och denne son
sjelf, den tjugutre-årige gardeslöjtnanten, inträdde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
