- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Åttonde delen. Hvardagslif. - Gröna blad. /
205

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Med strömmen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


I hans vackra ansigte syntes intet spår efter
nattens utsväfningar, och då han med nästan barnslig
hjertlighet helsade på sin mor, var han så behaglig
och såg så oskuldsfull, from och gladlynt ut, att man
skulle tagit honom för den mest pligttrogne, sedlige
och oerfarne yngling i verlden.

"Du glömde ditt löfte att följa oss på supéen i
går," sade grefvinnan, hvars mulna panna och
missnöjda blick ännu vittnade om hvad hon nyss hört.

"Ack ja; det var odågan Lindays fel; han kom
och pratade sina vanliga galna historier, och sedan
föreslog han, att vi skulle helsa på Gösta Dimmenfelt
som kommit till sta’n; det är också en glad själ, och
så gick tiden ..."

"Och der tillbragte du då hela qvällen?"

"Olyckligtvis, ja ... Nådiga mamma, förkrossa mig
nu icke alldeles för min oförlåtliga glömska, jag skall
min själ bättra mig ..." sade småleende Allan, hvilken
med förvåning märkte, huru modrens blick sjönk till
golfvet af blygsel öfver den lätthet och naturlighet,
med hvilken han ljög för henne.

"Det var en oartighet emot er, jag medger det,
och jag kom just för att anhålla om mammas
förlåtelse."

Grefvinnans läpp darrade af smärta, hon svarade
ingenting, ty hon hade icke mod att visa honom,
hvilken föraktlig roll han i detta ögonblick spelade inför
henne, som i sin moderliga ömhet och ärelystnad velat
ställa honom så högt i dygd och heder.

Skulle hon emellertid lägga ännu ett försök till
de många, hon redan gjort, att väcka den intelligens,
den kraft och hederskänsla, hvarpå hon ännu så gerna
ville tro hos sin son, men på hvilka — hon måste
erkänna det för sig sjelf — hon ännu icke sett annat
än mycket tvetydiga prof.

"Jag tycker mamma visar mig ett mera surmulet
ansigte, än jag verkligen förtjenar för ett sådant der
etikettsfel," sade Allan med en så godmodig och
undergifven blick och ton, att grefvinnan måste vända

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/8/0205.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free