Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Med strömmen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
röda lågorna af ljusen brinna så stilla och ingenting
annat höres än ljudet af några hebreiska böner,
frammumlade af de sörjandes läppar, skulle man haft svårt
att tro sig hafva den lefvande, glada, bullrande och
verksamma hufvudstaden utanför och rundt omkring
dessa väggar, hvarinom man skapat sig en så tyst och
isolerad verld af sorg och andakt.
Flere timmar hade förgått på detta sätt, och den
djupa stillheten tycktes hvila tung och onaturlig som
en hemlighetsfull förtrollning öfver hela rummet, öfver
både ]efvande och döda föremål.
Det hvardagliga låg emellertid här, som öfverallt
i lifvet, helt tätt intill det högtidliga, ty på andra
sidan vid slutet af våningen är köket tillika med
den enda tjenarinnans jungfru Mallas kammare, och i
denna sitter nu egarinnan sjelf. Hon är en qvinna
om femtio år, lång som en karl, stark, grof och nästan
lika skäggig som en sådan, men likväl af ett ganska
enfaldigt och fromt lynne; bredvid henne eller rättare
på en pall vid hennes fötter sitter en ung flicka af
en verkligt hänförande skönhet. Det är Jozima
Sebylon, den dödes dotter, som nu är femton år och
alldeles fullväxt och utbildad.
Hon har snarare en spaniorskas än en judinnas
ansigte, och när hon nu, med de små välformade
händerna sammanknäppta öfver Mallas stora kullriga knä,
lutar sig fram och undrande blickar upp i
hushållerskans små brungula ögon, så äro hennes egna
beundransvärda, ehuru de icke uttrycka mycket lif och
skarpsinnighet.
Hon är svartklädd, hennes långa hår hänger
böljande i tjocka, tunga vågor nedåt ryggen, och bandet,
som sammanhållit detsamma kring hennes hufvud,
ligger tillsammans med en af hennes afdragna strumpor
på golfvet bredvid.
Den ena skon har hon lagt i Mallas knä, och
hennes uppknäppta klädning är färdig att falla af
henne, visande en axel, snöhvit och rund, men af kanske
alltför yppig form för en flicka om femton år.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
