- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Åttonde delen. Hvardagslif. - Gröna blad. /
213

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Med strömmen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Intrycket af hennes ovanliga skönhet skulle
emellertid i en prosaisk och lugn betraktares ögon hafva
minskats genom det ytterliga slarf och sjelfsvåld, som,
åtminstone i detta ögonblick, uppenbarades hos henne,
och som knappt kan ursäktas af hennes ungdom,
ensamheten och den sena timmen.

"Och du kände honom icke alls... Malla! Hör
då ... Hade du aldrig sett honom förr?" upprepade
Jozima, då den gamla pigan lyssnande stirrade bort
åt köksdörren, utan att genast besvara frågan.

"Nej, som jag säger er ... Han lär icke hafva
varit här i landet, sedan han rymde sin väg för
många Herrans år sedan," svarade Malla tankspridd
och med ögonen ännu på dörren.

"Rymde han ... Hvarför det? ... Hvad hade han
då gjort?"

"Det vet jag inte, och inte angår det mig heller
... tyst! ... minsann är det icke katten ändå, som
blifvit instängd i köket," tillade hon och skyndade att
öppna för sin favorit.

"Jag skulle hellre aldrig hafva velat veta något
om far ... Hvad var det värdt att visa mig ett lik,"
mumlade Jozima tankfullt.

"Ja, så, tyckte jag med ... men edra fastrar trodde
väl icke, att han skulle dö, innan jag hunnit hemta
hem er ifrån pensionen, och kanhända också, att han
önskade se er ..."

"Men när han nu var död, så ... Hu, jag kan icke
glömma, huru hemskt det var ... Var det Absalon, som
lade honom i likkistan genast?"

"Ja, för ser ni, ingen annan än en trosförvandt
får röra ett israelitiskt lik; efter hvad jag tror ..."

Den unga flickan såg förundrad på Malla och
lutade sedan hufvudet i händerna.

"Det är bäst, att ni går och lägger er ... Klockan
är tio, och så har ni åter tappat edra strumpor och
skor ... Jag har bäddat i er lilla kammare och ställt
i ordning åt er, ty ni får stanna hemma tills er
sorgdrägt blir färdig."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/8/0213.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free