Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Med strömmen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Jag får väl riktig snibbkrage och förkläde, som
Hanna Almén hade i pensionen, då hennes pappa dog;
vi tyckte alla, att det såg så stiligt ut," sade Jozima,
som genast glömde allt annat för denna vigtiga sak.
"Ja, det förstås, mamsell Nyström gick redan i
förmiddags ut för att köpa sorgsaker åt er."
"Men jag tycker icke om henne, för hon syr icke
bra, och jag vill vara den bäst klädda, då jag är den
rikaste och den vackraste af alla flickorna i skolan."
"Ja, men det skall ni icke säga ut så der med
full mun."
"Hvarför icke det?"
Malla, som hade mycket svårt att förklara sin i
grunden riktiga, men temligen sväfvande tanke,
mumlade blott något mellan tänderna, och Jozima fortfor
i en fullkomligt barnslig ton:
"De äro rätt så näbbiga allesammans, att jag just
kan vara så med ... De kalla mig till och med ibland
för judungen ..."
"Men det är osanning!" utropade Malla häftigt.
"Ni är det alls inte ... fastän deri vore då intet ondt,
för jag har då aldrig känt annat än hederliga
menniskor af det folket, och edra fastrar äro väl bättre
än många kristna, skulle jag tro ..."
"Ja, tro icke du, att jag bryr mig om den saken
... Det är bara afund emot mig ..."
"Men i alla fall så är ni döpt så visst som jag
är det sjelf."
"Det behöfver du väl icke berätta mig," inföll
den unga flickan skrattande och steg upp. "Men vet
du, Malla, jag tror, att du får ligga på soffan inne
hos mig i natt ... jag är så rädd för spöken ..."
"Nå, ja, det undrar jag, icke på ... jag är sjelf
riktigt kuslig i qväll ... Herre Gud, hvad jag tycker
det är synd om edra fastrar, som sitta der inne hos
den döde ... Om jag åtminstone fick koka litet kaffe
åt dem, men det får jag inte ... De hafva icke ätit
något sedan i går och bara sucka och mumla och
jemra sig ... Det var deras enda slägting och så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
