Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Med strömmen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
icke, huru hon kom i väg så fort ... Aldrig i lefvande
lifvet kan jag väl förmoda, att hon blef rädd ... Tänk,
om hon skulle hafva gjort någon dumhet, så att hon
råkar i olycka," tillade hon och ref omkring med
tankfull och bekymrad min i det dammiga taglet, som låg
framför henne.
"Att råka i olycka", har en mycket vidsträckt
betydelse bland den samhällsklass, invid hvars gräns de
båda qvinnorna stodo; dermed menas egentligen att
råka i kollision med rättvisan, representerad af
polisen, denna hemlighetsfulla makt, som man skulle tro
ingifver de lägre klasserna lika mycken tjusning som
fruktan, ty de svärma ständigt deromkring liksom
myggan kring ljuslågan; och att råka i dess "klor" och
reda sig derur är nästan ett retande nöje och ett bevis
på talang och skarpsinne, hvilket höjer dem både i egna
och andras ögon.
Och detta är helt naturligt och fullkomligt
konseqvent af samhällets omyndiga barn, hvilka,
öfverdådiga, tanklösa och retsamma som skolpojkar, af en
egendomlig naturdrift ständigt strida emot allt hvad
ordning och tukt heter.
De farligaste och mest olycksbringande af dessa
omyndiga barn äro emellertid icke de, som föra
guerillakrig med polisen, utan de, som föra det mot allt hvad
som är öfver deras egen låga, grumliga nivå i
samhället, och kläda sina tanklösheter och sin illvilja i
trycksvärtans fruktansvärda maskeraddrägt, ty det är
fullkomligt sant, som en fransk skriftställare uttrycker
sig, att "en dåre, beväpnad med en penna, är långt
mera olycksbringande och farlig än den, som fått tag i en
rakknif". Hvad vidkommer fru Neptunia — den
förvirrade och egenkära kämpen för en i sjelfva verket
god och önskvärd sak — så kunde man nästan ställa
henne bland dessa sist nämndes antal, ty öfverdrifna
och taktlösa vänner äro i sanning fruktansvärda, och
äfven den största välmening kan icke ursäkta felet
att af sanningen göra en karrikatyr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
