- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Åttonde delen. Hvardagslif. - Gröna blad. /
229

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Med strömmen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


"Ja, han har visst ett hål på vinden," svarade
föraktfullt den lille "aristokraten", som sjelf bodde i
tredje våningen.

"Han sitter och kittar spräckta krukor!" skrek
hans kamrat skrattande, under det att fru Neptunia
sträfvade uppför ännu en trappa.

Nu var hon verkligen på vinden och famlade sig
fram mellan högar af sopor och uttömd sänghalm,
sönderslagna möbler, buteljer och skräp af alla slag och
skulle just knacka på en dörr, som hon varsnade
framför sig i halfdunklet, då denna hastigt öppnades och
ett par stöflar kastades emot henne med ursinnig fart,
åtföljda af en hel rad extemporerade svordomar.

Den, som utbragt denna besynnerliga och
"oväntade demonstration, var en man mellan fyrtio och femtio
år, med ett yfvigt rödt skägg, ljust rödbrunt hår,
temligen vackra ögon och en rödlätt, fräknig hy. Han
var i skjortärmarne, och de utkastade stöflarna
tycktes hafva varit hans enda skoplagg, ty han var nu
alldeles utan sådana.

Trots denna mer än enkla kostym fanns det något
i hans hållning och uppsyn, som antydde, att han icke
var en helt och hållet vanlig och simpel arbetare, och
då fru Neptunia, utan att genera sig, steg in genom
dörren, som han ännu höll öppen, bugade han sig med
en viss förlägenhet och sade ursäktande:

"Kors för tusan! Är det ni, miss Neptunia! Jag
trodde det var de fördömda barnungarne, som tassa
utanför på vinden och som jemt göra ofog vid min dörr.

"Låt bli och kalla mig "miss", här i Sverige, helst
då jag är gift och smidd i äktenskapets bojor," sade
fru Neptunia och såg sig omkring i den eländiga
vindskupan, der man icke kunde upptäcka någonting, ens
af de allra nödvändigaste bohagsting för herr
Schmitterlocks beqvämlighet, men deremot en hel mängd af
gamla gipsbilder, som saknade armar och ben, urnor
och sönderslagna vaser, karaffer utan kant och
geléskålar utan fötter; på väggen, bredvid en mekanisk
tafla med vattenfall och väderqvarnar, som borde vara

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/8/0229.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free