Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Med strömmen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det är hans maklighet endast, som afhåller honom
ifrån att vara elak."
"Nå, i alla händelser så bör du icke kunna blifva
olycklig som hans hustru och som den rikaste och
förnämsta dam i Sverige."
"Jag är redan tillräckligt rik, och mitt namn är
lika så godt som hans," inföll Marianne med stolthet.
"Men min vän, besinna, dessa namn och
rikedomar förenade."
Marianne suckade, utan att svara ett ord. Den
gamla guvernanten strök långsamt med den ena
handens hvita och magra fingrar öfver den andras
baksida och tycktes fundera på hvad hon borde tillägga;
slutligen, i det hon bemödade sig att i skymningen
observera sin elevs ansigte, sade hon sakta:
"Denna olydnad emot dina föräldrar, denna
sällsamma motvilja för en god och hederlig man, som
du känt allt sedan din barndom, äro lika onaturliga ...
Det måste finnas något annat skäl än dem du anfört ...
Marianne, jag fruktar, att du älskar någon annan ..."
"Om jag älskar, så måste det väl vara någon
annan," inföll den unga flickan skrattande, "ty grefve
Gerhard väcker min afsky ... och likväl ..."
"Likväl mins jag mycket väl, hur du vid tretton
år beundrade honom och hur din mor redan då
bestämde honom till din man," återtog miss O’Barry.
"Ja, du har rätt, Cornelia, jag vill säga dig
sanningen ... Jag tror nästan, att jag då älskade grefve
Gerhard ... Den vackre och elegante unge mannen,
som jag såg en enda gång och hvars minne jag
förvarade ... det var att älska en bild, en tafla eller hvad
som helst, ty jag kände honom icke; han blef
emellertid mitt ideal, och jag stälde detta så högt, att den
nu fyrtioårige, kalle orörlige egoisten aldrig kan blifva
min man."
"Men du träffade honom ju sedan, några år
derefter?"
"Ja, och då fann jag mitt löjliga misstag ... jag
återsåg honom, och jag lärde nu att känna honom...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
