Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Med strömmen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Det är möjligt ... åtminstone skall han icke hafVa
något intagande yttre," svarade med låtsad likgiltighet
Marianne, hvilken täflade med sin guvernant i
fyndighet och nu betjenade sig af precis samma list som
denna.
Det var nu miss O’Barrys tur att se begrundande
ut, och ett par minuter förgick, hvarunder de båda
damerna i all oskuld och välmening funderade på ett
medel att narra hvarandra för att vinna gehör för sin
egen mening.
Slutligen sade Marianne med bedjande röst, i det
hon suckande lade hufvudet emot sin gamla väns axel:
"Det är kanhända så som du säger, Cornelia ...
Denna kärlek för en okänd man är möjligen blott en
fantasi ... Jag har tillstått för dig, att jag aldrig sett
kapten Vilfrid; jag tillstår äfven, att jag brinner af
begär att göra det ... Hvem vet, kanhända att
verkligheten afskräcker mig ... Han skall vara hård och
sträf, med ett dystert lynne och ett kallt, högdraget
sätt ... Cornelia, du, som med visshet anser min
kärlek för en blott romantisk förvillelse, skulle du icke
vilja försöka att bota mig derför, i det du hjelper mig
att få se och tala vid Vilfrid?"
Det är mycket svårt för tvenne klippska
fruntimmer att kunna lura hvarandra, och om det lyckas,
är det vanligen blott för några ögonblick; miss
Cornelia misstänkte genast Mariannes list att med en
förutsättning, som hon sjelf ansåg orimlig, söka att
locka sin gamla vän till sitt bistånd, men på samma
gång framstälde sig saken för denna på ett sätt, som
Marianne alls icke anade, och det var med tvekande,
betänksam röst, som guvernanten svarade:
"Jag skulle hjelpa dig att sammanträffa med en
person, för hvilken du fattat ett så farligt intresse?"
"Ja, Cornelia; eftersom ni alla vilja, att jag
gifter mig med grefve Reuter, så är detta det enda
sättet att möjligen kunna uppfylla er önskan, ty äfven
om Vilfrid motsvarar min föreställning om honom, om
jag blir öfvertygad, att jag icke kan älska någon annan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
