Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Med strömmen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Och nu har ni slagit er lös och begagnat det
vackra vädret?" sade Eva, som verkligen icke
misstänkte, att hans ord innehöllo endast hälften af
sanningen.
Det är emellertid så, att kärleken gör äfven den
hederligaste och mest aktningsvärde man en smula
listig, och Gallgren var verkligen så långt ifrån att
tänka på kyrkoherden, att han längesedan farit helt
lätt förbi prostgårdens grindar utan att ett ögonblick
hejda sig dervid.
Eva anmärkte också genast detta för att upplysa
honom om hans förmenta misstag.
"Jaså," svarade Gallgren helt lugnt. "Nå, det gör
ingenting, jag hinner nog dit i alla fall i qväll ...
Men skulle icke Eva vilja åka med mig tillbaka?"
"Nej, det går icke an; mitt hem ligger åt
motsatt håll ... Jag har endast en liten bit att gå, och
jag skulle uppehålla er allt för mycket."
"Visst icke ... Gör mig det nöjet att stiga upp i
släden, så får jag följa er hem och med detsamma se,
huru ni bor ... Det skulle vara mig en stor glädje,"
återtog lektorn, som trots sin djupa sanningskärlek och
sitt hat till all förställning och förvrängning af
verkliga fakta nu helt skickligt och naturligt gjorde
hufvudsaken till bisak och låtsade alldeles händelsevis och
i förbigående vilja besöka den unga flickan, som han
icke kunnat glömma och för hvars framtid han
alltjemt varit bekymrad.
Eva satte sig upp bredvid honom, och snart
stannade släden, till skollärarens alla barns stora
förundran och nyfikenhet, framför skolhusets dörr.
Gallgren bad att få stiga in ett ögonblick, och
Eva förde honom med verkligt nöje till sin lilla
kammare; visade honom sina blommor, sitt arbete, barnens
skrifböcker och talade öppet och fritt om sin ställning,
sitt hem och sin sysselsättning, liksom hon skulle hafva
talat till en far eller en gammal vän.
Det låg emellertid i allt detta en konstlad
glädtighet, och den skarpsynte skolmannen märkte ganska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
