Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Med strömmen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ungdom af båda könen, likväl genom sitt egendomliga
behag utmärkte sig framför dem alla.
Aldrig tyckte sig Vilfrid hafva sett eller ens
föreställt sig en så tjusande qvinna, och aldrig hade heller
någon, icke ens hans fästmö, visat honom en så
smickrande och förtrollande uppmärksamhet och godhet som
den Marianne på tusen sätt förstod att uppenbara, utan
att blottställa sin egen värdighet eller göra det
märkbart för andra.
Vilfrid hade alltid varit blyg och fåordig mot
fruntimmer, och med sin fästmö hade han ännu aldrig
afhandlat något ämne af intresse eller utbytt den
minsta tanke eller anmärkning om annat än deras
blifvande bosättning.
Det var derför nästan med förskräckelse han
märkte, att redan efter tio minuters samtal Marianne
förstått att framkalla omdömen och idéer, som legat i
hans själ, gömda och nästan okända för honom sjelf;
och för hvarje gång ett dylikt ord, en hemlig tanke
undslapp honom mot hans vilja, lyste hennes
uttrycksfulla ögon liksom af segerfröjd, och med en förtjusande
liten nick af bifall tycktes hon vilja säga: "Ser du,
huru väl jag förstår dig, ty vi äro ju gamla bekanta",
och strax derefter hittade hon just på att uttala
någonting, som ännu en gång förledde honom att uppenbara
ett tycke, en egenhet eller en grundsats, som han
aldrig ämnat eller velat uttala för någon.
Den andra françaisen de dansade tillsammans var
slut, då miss O’Barry fattade Mariannes arm och förde
henne med sig.
Den förvirrade och hänförde Vilfrid drog sig
bugande tillbaka, och fröken Darroz hviskade i sin
guvernants öra, innan denna hunnit säga ett ord:
"Cornelia, han öfverträffar nästan min förväntan
... han är behaglig ... intressant ... förtjusande
Jag älskar honom, och jag vill tala med honom ännu
denna qväll ..."
"Olyckliga barn!" svarade den gamla damen,
förfärad af glansen i Mariannes ögon och bestämdheten i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
