- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Åttonde delen. Hvardagslif. - Gröna blad. /
288

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Med strömmen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Ingen i detta förnäma brudtåg mer än den gamla
guvernanten anade, hvem det verkligen var, som bragt
detta lysande giftermål till fullbordan, och ingen kunde
föreställa sig den försakelse det kostat.

Hvem vet emellertid, om detta offer af den unge
officern i sjelfva verket var så stort, som man skulle
kunna föreställa sig, och om icke i djupet af Vilfrids
hjerta fanns äfven något annat än hans starka
pligtkänsla, som neutraliserade verkan af den sköna
Mariannes erbjudna rikedom och kärlek? Han handlade
visserligen rätt och ädelt, men var det väl endast det
förhastade trohetslöftet till hans fästmö, som var
orsaken dertill?

Då han hemkom ifrån kyrkan, der vigseln hade
skett, kastade han sig nedslagen och trött på soffan i
sitt rum.

Mariannes stela och orörliga ansigte, så litet
liknande en förhoppningsfull och lycklig bruds, sväfvade
ännu för hans ögon, och i hans själ framträdde denna
dystra tvekan, som hon uttalat, om han verkligen
handlat rätt, då han predikat uppoffring och försakelse
af all ungdomens lycka för denna arma qvinna, som
nu, kanske just genom sin kärlek till honom och
begäret att åtminstone följa hans vilja och grundsatser,
böjts under det förhatligaste ok, den tyngsta af alla
bojor: ett kärlekslöst äktenskaps.

En känsla af ånger, af formlös smärta och
modlöshet intog honom. Hade han icke i sjelfklok äflan
efter ett oupphinneligt ideal af upphöjd heder och
rättsinthet öfverskridit gränsen för det rätta, i det han
upphäft sig till domare och lagstiftare för den, som
Försynen tycktes på ett så egendomligt sätt hafva fört
till hans famn för att gifva och finna den högsta lycka:
sällheten att i fullkomlig harmoni spegla sin egen själ
i en annans och hand i hand vandra genom lifvet med
samma redliga vilja till allt godt och ädelt, samma
önskningar och samma slutliga mål.

Det går oss stundom så vid stora motgångar eller
vigtiga epoker i vår lefnad; vi stanna villrådiga och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/8/0288.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free