Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Med strömmen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han hade emellertid ännu icke hunnit bryta
förseglingen, då hans städerska, jungfru Christine,
inträdde: hon bar hans nyss borstade stöflar i ena
handen och en damhandduk i den andra och var tydligen
beredd på att anställa städning omkring honom; en
sak, som, i parentes sagdt, nästan alltid tycks skola
företagas just då man helst vill vara ostörd och i fred.
"Vänta litet med damningen; jag går snart ut,"
sade Vilfrid missnöjd.
"Jaså, ja, men si jag skulle sedan gå åt torget,"
invände jungfru Christine och ruskade handduken
framför honom, kanhända i hopp att uppmuntra honom till
undergifvenhet.
Vilfrid hostade vid det dammoln, som yrde
omkring honom, och tillade otåligt:
"Då får städningen vara i dag ... jag vill vara
ostörd."
Flickan vände sig ändtligen bort, sedan hon
åtminstone ådalaglagt sina ordnande afsigter genom att
stapla upp en mängd böcker i en hög, som föll öfver
bläckhornet och lät pennorna rulla på golfvet, under
det att cigarrkoppen bredvid fastnade i handduken
och stjelpte ut askan öfver hans papper.
Hon ursäktade sig med att "allting går så illa,
då någon ser på" och skulle just gå sin väg, då hon
möttes i dörren af en främmande, som sökte kapten
Vilfrid.
Det var löjtnant Gideon Krapp, fru Neptunias
afundsvärde make, som kom att helsa på, sin forne
kamrat och beskyddare vid det olyckliga och
ödesdigra uppträdet för ett år sedan hos grosshandlar
Tullboms.
Vilfrid utstötte en ed mellan tänderna öfver sin
tanklöshet att icke stänga dörren, men emellertid måste
han nu besegra sin nyfikenhet och mottaga sin
stackars vän, för hvilken han hade en uppriktig välvilja,
men som just i detta ögonblick kom så olägligt.
Löjtnanten, som allt sedan sitt tvungna äktenskap
blifvit både blek och mager och haft ett bedröfligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
