Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Med strömmen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utseende, syntes likväl nu helt strålande af glädje och
kastade sig genast handlöst i Yilfrids famn, under det
han rörd ända till tårar utropade:
"Hon är rest! Hon är borta! ... Och hon säger,
att hon vill ordentligt skiljas vid mig ..."
"Hvad menar du? ... Hvem är rest?" sade
Vilfrid, som nu hade undertryckt sin otålighet och gömt
sitt obrutna bref.
"Neptunia, min hustru förstås ... Hon har rent
af försvunnit ... Det är flere dagar sedan ... Men jag
trodde, att hon skulle komma igen, ehuru jag såg,
att frun, som vi bo hos, hennes vän fru Cantarell,
såg listig ut och icke ville besvara mina frågor ..."
återtog löjtnanten, bristande ut i ett gapskratt af
innerlig förnöjelse, och satte sig till rätta i soffan, der
Vilfrid placerat honom. "Har du icke ett glas punsch
att bjuda mig på? Jag tycker, att jag ville dricka
något i glädjen ... det kan jag gerna säga rent ut åt
dig, som är min gamle vän och känner till saken ..."
Vilfrid ringde och tillsade om punsch, och
löjtnanten fortfor gnuggande sina små händer:
Det är snart ett år, som vi varit gifta, och det
har varit långt, det är säkert, men nu, då hon är borta,
så är jag glad, att hon fick sin vilja fram, ty annars
hade hon aldrig lemnat mig i fred ... Vilfrid du, gift
dig aldrig, eftersom äfven du nu är fri och ledig."
Kaptenen rynkade bistert ögonbrynen öfver sin
ogenerade väns indiskretion, och löjtnant Gideon
tillade genast med mera takt:
"Ursäkta mig! Din fästmö var naturligtvis en
helt annan qvinna, men i alla fall ... O! hvad det är
skönt att vara fri ... Jag tror icke det kan finnas en
en större olycka än att hafva en hustru ..."
"En narraktig och pligtförgäten hustru, må du
säga."
"Ja, ja, visserligen ... men hör nu på, hvad hon
skrifver till mig."
Löjtnanten drack ur sitt glas med välbehag,
framdrog ett bref ur sin tunna plånbok, uppvecklade det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
