Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Med strömmen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och läste med småleende på läpparne, liksom om han
upprepat det mest kärleksfulla loftal öfver sin person:
"Manlige gnom! Dvergartade make!
Hvilken storslagen, finsmakande kvinna med
högboret kynne skulle väl kunna vedervåga att
trälbindas vid dig!"
"Du förstår, att hon bråkar med det der
fornnordiska och har äfven åtagit sig den trefliga
"målrensningen", som du hör," sade Gideon afbrytande och
tittade upp. "Det låter ju i alla fall mycket bra ..."
"Jag är mätt på ditt urmörka väsen", fortfor han
läsande, "och krafver ädlare nymären; med id och dyrd
hastar jag åstad att ena mig med hjaltet af mitt
dugtiga öde ... Ditt lif varder dalande i stoftet och den
låga hvardaglighetens dam; jag föreställer det dugtiga
framskridandet, det hugstora kynnet, som dryftar det
närvarande, dagar dess stank och ruttenhet och fjernar
det i Nidhöggs och den blinde Höders Ginungagap ...
"Det är den allra nyaste huldran, förnuftet, som
jag siar, och på tistelstången af hennes allt
omstörtande stridsvagn står jag, med mitt måleriska och frida
änne, tyglande hennes frustande hingstar, hur skulle
jag då kunna nedlåta mig att längre fösa ett
äktenskapligt ok som du? ... Gideon, jag förlåter dig! Vi
återfinna hvarandra vid det storvulna Ragnarök!"
Löjtnanten tystnade, och kapten Vilfrid utbrast
i ett så ohejdadt skratt, att hans vän, som under
läsningen blifvit allt mera högtidlig, nu måste instämma.
"Men i alla fall är hon ju en märkvärdig qvinna
att skrifva bra ... Jag kan aldrig förstå, hvarifrån hon
får sina tankar ... och sådana ord sedan! Begriper du
dem,Vilfrid?", sade han, ännu skrattande, men
tydligen af belåtenhet och stolthet öfver sin hustrus
stilistiska förmåga.
"Nej, jag begriper ingenting, och det tyckes, som
hon icke begrep dem sjelf," svarade kaptenen,
torkande sina ögon och fyllande sin väns glas.
"Men ovanlig är hon i alla fall?"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
