Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Med strömmen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Ja visst.. . Och väl är det. Hennes sympatier
skulle kunna dräpa äfven den bästa sak ... Låt oss
dricka för hennes lyckliga resa!"
"Och att lofva det vi icke skola träffas förrän
vid Ragnarök! ..."
"Ja, det är i sanning hyggligt ... Då kan du ju
vara temligen lugn så länge ..."
"Vet du, att fru Cantarell säger, det Neptunia
tänker begära laglig skilsmessa ... Tror du, att det kan
vara möjligt?"
"Ja, hvarför inte ... Da hör ju, att hon "krafver
andra nymären".
"Det är en person, som varit i Amerika, med
hvilken hon rest sin väg; han ämnar konstruera en
luftballong, som skall gå öfver oceanen, och det var
detta uppåtsträfvande företag, som i synnerhet
intresserade Neptunia."
"Det var mycket lyckligt för dig emellertid ..."
"Ja mycket lyckligt. Då jag fick hennes bref,
blef jag så glad, att jag måste ut och meddela mig
med dig ... O, om jag nu fick höra, att hon verkligen
kommit i luftballongen ... men du ser orolig ut, Vilfrid?
Kanske att jag kom och störde dig, att du icke har
tid med mig längre?" sade löjtnanten, som såg, att
hans vän flere gånger rådfrågade sin klocka.
"Ja, min hederlige Gideon, det är verkligen så,
jag är litet sysselsatt i dag."
"Nåväl, då försvinner jag med ens ... ty nu kan
jag ju komma igen, när jag vill."
"Det är sant, och du är alltid välkommen."
De båda herrarne tryckte hvarandras händer, och
löjtnanten gick sin väg, hviftande med hatten,
trippande i polkatakt och hvisslande som en domherre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
