Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Med strömmen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Huru oöfverträffliga hans ben, såsom sådana, än
voro, så kom likväl kapten Vilfrid, hvilken skaffat sig
ett åkdon, fortare än han, och innan lektorn ännu
hunnit mer än halfvägs, hade Vilfrid stannat vid
kyrkan och stigit ur.
Härifrån ämnade han gående och helt försigtigt
närma sig det lilla skolhuset, der han visste, att Eva
bodde, och småningom rekognoscera terrängen innan
han vågade visa sig eller uppsöka henne.
Hvem vet, kanske skulle han finna det hittade
brefvets uppgifter alldeles oriktiga, finna att Eva
längesedan glömt honom och se att hon var frisk,
lycklig och nöjd, utan en tanke på honom, och han
skulle då, döljande sina egna känslor och intryck,
aflägsna sig, sedan han kanhända måst visa sig endast
såsom en gammal bekant, hvilken tillfälligtvis
kommit hit.
Att hennes omtalade förlofning med lektor
Gallgren varit ett misstag, hade han, strax efter sin egen,
fått veta, och det föll honom derför icke in, att den
sedermera verkligen blifvit ingången, så mycket
mindre som brefvet, hvilket var skrifvet för längre tid
sedan, icke nämde ett ord om den saken.
Huru gerna hade han icke velat ega förmågan
att göra sig osynlig i detta ögonblick, då han gick
fram till den lilla rödmålade byggningen, som låg der
så ensligt vid vägen; han skulle då kanske kunnat
med en enda blick förvissa sig om förhållandet der
inom och kunna fly derifrån, utan att någon hade en
aning om hans besök och hans missräkning; nu måste
han äfventyra att blifva sedd och kanske igenkänd
redan på afstånd, och sanningen skulle möjligtvis blifva
gömd och förklädd, innan han hunnit ertappa den.
Denna fruktan tycktes likväl vara öfverflödig, ty
förstugudörren var stängd, och huset tycktes vara
alldeles tomt, ingen syntes till, alla menniskor voro
troligen i kyrkan, och endast en liten flicka långt bort
på andra sidan satt vid vägkanten för att vakta en
ko, som betade bredvid henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
