- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Åttonde delen. Hvardagslif. - Gröna blad. /
317

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Med strömmen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

jag är icke längre fattig och beroende som förr ... jag
kan nu bedja dig att blifva min hustru."

Vid dessa ord vaknade ändtligen Eva upp ur den
döfvande förvirring, som hållit henne fången; hon
rodnade ända ned på halsen, tårarne fylde hennes
ögon, och i det hon försökte att resa sig upp, sade
hon med sväfvande röst:

"Hugo! ... Kapten Vilfrid, ni misstar er ... jag ...
jag är ... jag kan icke blifva er hustru ... det är för
sent ... för sent ..." och hon tryckte händerna med
ångest till sitt hjerta.

"För sent? ... Hvad menar du ... Älskar du mig
då inte?"

"Jag får icke mera älska ... Jag har gifvit min
tro åt en annan," tillade Eva med allvar och
tillkämpadt lugn, i det hon visade på guldringen, som omslöt
hennes finger.

Vilfrid hade rest sig upp, han tog ett steg
tillbaka och sade häftigt och bittert:

"Du följde då mitt exempel ... Nå väl, en
trolofning är ingen vigsel ... hvem är det, som har större
rätt till dig än jag?"

"Det är en man, som vet, att jag aldrig skall
svika min tro, och som väl är värd den aktning och
tillgifvenhet jag känner för honom."

"Ah! jag förstår ... det är den gamle Gallgren ...
men han skall vara en högsinnad och ädel man, och
jag tror, att han återger dig ett löfte, som skulle göra
er båda olyckliga ..."

"Ni bedömer honom ganska artigt, kapten
Vilfrid!" sade i detsamma en sträf och högljudd röst
bakom syrenhäcken, och lektor Gallgren sjelf
framträdde, varm och dammig, med uppknäppt väst och
ett utseende så bistert, som om han uppträdt midt i
en samling af "stimmande" skolpojkar.

Han stötte käppen djupt ned i jorden, så att den
blef stående der, som om han planterat ett
stridsbanér, lät den stackars halfvissnade buketten, som han
burit så troget, falla till Evas fötter och mottog henne

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/8/0317.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free