Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Med strömmen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sjelf i sina armar, då hon gråtande kastade sig i hans
famn och hviskade:
"Tro icke, att jag vill bryta mitt löfte ... Jag
tillhör dig."
"Och du vill ännu blifva min hustru?" frågade
lektorn med något mildare röst.
"Ja ... ja ... om jag lefver ..." hviskade Eva sakta.
Gallgren vände sig till hälften bort, harskade sig
ett par gånger liksom vid sitt uppträdande i skolkatedern,
for med näsduken öfver pannan och sade slutligen:
"Men du skulle icke länge lefva ... jag ser det
nog ... du älskar honom, det kan icke hjelpas ... trösta
dig; jag har stått här bakom en stund och hört
och sett och begripit alltsammans ... Gamle Gallgrens
roll som fästman är slut ... Det återstår honom blott
att försvinna."
Han lade med rörelse den nästan vanmäktiga Eva
i Vilfrids armar, drog ringen ifrån sitt eget finger och
sköt den på hans samt vände sig om med en ytterligare
harskning, som hördes ända bort till vallflickan
på andra sidan om trädgården.
Innan de båda älskande, öfverväldigade af sin
lycka, hunnit sansa sig efter det oväntade afbrottet,
hade den kärfve, men ädelsinnade mannen ryckt upp
sin käpp, satt hatten till rätta och skyndat ut ur
trädgården med en så lidande fart, att man redan såg
honom långt bort på landsvägen, der han först stannade
ett ögonblick för att hvifta tillbaka med sin blårutiga
näsduk och sedan torka sina ögon, innan han fortsatte
vägen till banstationen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
