Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Den preussiske grenadieren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Så skulle man icke hafva handlat hemma hos
oss", tänkte jag, ty der har man väl smak och sinne
för att plantera, ofta med mycken kostnad och besvär,
men sällan att omhulda och vårda hvad som redan
finnes.
De bortskrämda sparfvarne återkommo nu
qvittrande till sin gamlo fristad mellan löfven, och jag reste
mig upp för att gå in i kyrkan, som stod öppen.
Jag hade flere gånger varit der inne förut, och
det var alls icke för att betrakta dess mångfaldiga
spetsiga hvalfbågar eller gamla underliga bilder och
målningar, utan ett helt annat skäl, som denna qväll lät
mig träda inom den tunga halföppna porten.
Jag hade nämligen fått i mitt hufvud, att der
inne fanns någonting, hvars naturliga tillvaro jag icke
kunnat fatta, och det var förklaringen deröfver jag nu
ville söka.
Under mera ovanliga och nya förhållanden blir
man lätt, om icke "en martyr för sin fantasi", så
åtminstone dupe deraf; man har i synnerhet svårt att
tro, det dessa otaliga gamla murar, hvalf, kyrkor och
torn i det främmande landet stå der helt tomma och
oskyldiga, obebodda af både lefvande och döda,
liksom förbisedda och glömda både af menniskor och
andar, och man blir nästan förundrad och misslynt vid
upptäckten, att icke en bland hundra af alla de
mystiska föreställningar och bilder, som ens egen inbillning
framkallat och placerat der, ega ens en aldrig så liten
verklighet till grund och anledning; man tycker, att
det är en riktig skada, att så romantiska, så
egendomliga ställen och scener skola sakna ett passande
staffage: lif och skådespelare i öfverensstämmelse dermed.
Qvällen förut hade jag händelsevis gått in i
kyrkan. Den har formen af ett kors; och fram i choret,
bakom en kolossal Kristusbild, står ett grafmonument
öfver de gamla grefvarne af Neuchâtel. Jag hade
stannat framför en madonnabild, uppsatt på en pelare
vid ett af sidohvalfven, och medan jag beskådade den
klumpiga och illa gjorda dockans granna guldbroderade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
