Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Den preussiske grenadieren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då jag åter kom ut på kyrkogården, mötte jag
en sakristan, som kom ifrån klostret, hvilket ligger
strax bredvid på andra sidan; han hade några nycklar
i handen och kom för att stänga kyrkan för natten.
Min första naturliga känsla var att berätta honom
hvad jag hört och fråga, om han kände till det
sällsamma ekot i hvalfvet, ty det kunde ju icke vara
något annat än ett af dessa akustiska fenomen,
tillfälliga eller med afsigt och konst frambragta, hvilka
stundom finnas i gamla slott och kyrkor och som nu
låtit mig af en händelse få höra något samtal,
kanhända fördt i en af klostrets celler.
Han svarade mig emellertid mycket dumt och
oredigt och uttalade slutligen sin egen förmodan, att
det var madonnan, som värdigats meddela sig på detta
sätt, och dermed fick jag låta mig nöja.
Jag gick hem till hotellet, der vi bodde, men
föresatte mig att dagen derpå vid fullt dagsljus ännu en
en gång pröfva den underbara bildens förmenta
språksamhet.
Det var derför jag nu gick in i den gamla
kyrkan, som var lika tom och tyst som vanligt, men
der den nedgående solens strålar smögo sig genom de
rörliga löfven utanför och lyste på stengolfvet, brutna
och färgade af det målade glaset i fönstren.
Förgäfves intog jag emellertid alla möjliga
ödmjuka och lyssnande ställningar framför den granna
madonnan; jag hörde ingenting och var också nästan
nöjd att icke få någon lösning af gåtan, hvilken
troligen var så prosaisk och enkel, att jag skulle blifvit
helt förtretad deröfver.
Då jag emellertid gick för andra gången rundt
omkring hufvudaltaret förbi den gamla marmorkistan
der bakom, såg jag på golfvet bredvid densamma ett
hopskrynkladt papper; det var styft, smutsigt och
flottigt och innehöll ingenting, men det föll mig
likväl in, att det just varit ljudet af detta papper, som
man hopkramat och kastat ifrån sig, hvilket jag hört
qvällen förut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
