- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Åttonde delen. Hvardagslif. - Gröna blad. /
331

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Den preussiske grenadieren.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

morgon för sista gången ville njuta af den herliga
utsigten öfver sjön ifrån bergshöjderna.

Innan jag hunnit dit, stannade jag emellertid ett
ögonblick på landsvägen ofvanför staden, vid den lilla
floden Seyons utlopp; man har ledt den genom en
tunnel eller ett muradt hvalf i berget, och då den
kommer ut i dagen, bildar den ett ganska vackert
fall, innan den störtar sig i Neuchâtelsjön nedanför.

Som jag stod der, betraktande den framrusande
vattenmassan och döfvad af dess dån, kände jag, att
någon vidrörde min axel.

Jag vände mig om och såg till min ganska
obehagliga öfverraskning, att den hvite mannen ifrån Eglise
de Nôtre-Dame stod bakom mig.

Han var klädd alldeles på samma sätt, som jag
sett honom qvällen förut, och hade till och med
filttofflorna ännu på sina fötter.

Jag kunde nu i solljuset få en säkrare uppfattning
af hela hans figur, som var ovanligt stor och grof,
men ytterligt utmärglad och mager, och hans bleka,
stela ansigte hade ett skygt och dystert uttryck,
hvilket nästan bekräftade min första föreställning om hans
person.

Han förde handen till mössan på militäriskt vis
och, framräckande en liten smutsig ask med några
trästickor uti, sade han på tyska:

"Köp de här tandpetarne af mig!"

Tonen, med hvilken dessa ord uttalades, gjorde
dem snarare till en befallning än en bön; jag
uppfattade dem också på detta sätt och upptog helt
beskedligt och utan alla invändningar min portmonnä, i det
jag frågade hvad de kostade.

"Tre francs!" svarade han i samma ton. Jag
tyckte visserligen, att detta var ganska dyrt för de så
kallade "tandpetarne", hvilka i sjelfva verket sågo ut
att omedelbart vara upptagna på landsvägen och icke
tycktes hafva kostat säljaren mycken möda, men det
syntes icke rådligt att uttala denna åsigt, och jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/8/0331.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free