Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Den preussiske grenadieren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Fransmännen, drifna af hunger, köld och
förtviflan, kastade sig hoptals i den iskalla floden för att fly
och hinna andra stranden, och deras väktare, som icke
ledo mindre än de, följde ofta deras exempel; men de
drunknade, utmattade, stela och förfrusna som de voro,
och de som icke drunknade nedskötos af
skyldtvakterna på stranden ... Det var en god öfning i
målskjutning för oss, tyckte officerarne ... En god öfning!
Ja, mycket god, om vi blott till mål hade haft
hufvudena på dem, som tillställt kriget och hetsat
menniskorna som vilda, oförnuftiga djur emot hvarandra ..."
Den stackars förvirrade invaliden skrattade hemskt
och trummade tacktmessigt med fingrarne emot
trädstammen bredvid oss.
"Det var en kulen och mörk dag," återtog han
mumlande och sammanknäppte händerna öfver knäet,
"snömolnen hängde öfver oss, som våta, tunga kappor ...
Man hade lagt ut pontoner i floden för öfvergången ...
’Nu är det snart slut med mig’, sade Franz, då jag
tryckte hans hand till afsked, ’men jag får icke dö
bredvid dig och ... det är detta som är svårt ... Helsa
vår mor, om du någonsin kommer hem igen’ ... Och
så hvirflade trumman, och de fördes ut, både fångar
och bevakning, för att förläggas på ön midt emot vårt
läger ...
"Den fjerde dagen stod jag på vakt vid stranden
af denna svarta forssande flod, som kröp allt högre
upp på den platta holmen, der vänner och fiender lågo
eller vadade omkring i vattnet, som en skock änder i
en vassdunge ... Hvarken den väntade trossen, som
medförde proviant, eller uppbrottsorder kommo,
lidandet för dem, som lågo derute så godt som i vattnet,
hade hunnit sin höjd, och tålamodet var slut; hvar
morgon kastade man ut i floden ett dussin lik, som
vågorna gömde på den dyiga bottnen ... Då såg jag
Franz stå ute i vassen och göra tecken åt mig, och
jag begrep hans afsigt och vände mig bort ... Det var
skumt, strömmen var strid, och jag trodde aldrig han
skulle hinna land, äfven om han kunde undgå att
observeras af posterna på stranden."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
