Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Vid Beau-Rivage.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I samma ögonblick, som tåget med ännu mera
saktad fart passerade en lång bro, märkte jag en karl
med ett något äfventyrligt utseende, som stod alldeles
invid spåret; han höll en gammal nattsäck i handen
och tycktes med yttersta uppmärksamhet betrakta de
förbifarande vagnarne, liksom han sökte någon
bekant deri.
Trainen var mycket lång och slutade med några
öppna lastvagnar, och då banan nu gjorde en krökning
och jag händelsevis tittade ut genom fönstret, föreföll
det mig, som om mannen hade kastat sig upp på den
sista af dessa.
Ehuru det mycket väl kunde hafva skett, var jag
likväl icke säker, om han kanhända endast gått öfver
spåret, strax efter sedan vagnen passerat; åtminstone
tycktes ingen menniska hafva märkt honom.
En timme derefter voro vi i Lausanne. Mina
reskamrater hade redan stigit upp i omnibusen, som
skulle föra oss till byn Ouchy, tio minuters väg ifrån
staden, vid stranden af Genèversjön, der det präktiga
hotellet "Beau-Rivage" ligger som ett palats i en
förtjusande park.
En engelsman, med snöhvitt hår, väst och
halsduk, och hans dotter, som tycktes vara vid
fyratio-talet, klädd i en stor hvit slöja och långa lockar, blek,
mager och med ett utseende, som om hon varit en
flygtig uppenbarelse af blancmanger, hade också tagit
plats — sedan de ändtligen lyckats få upp sin
kappsäck, som var nästan lika stor som omnibusen — på
dennas tak. Jag stod redan färdig att fatta den
elegante betjentens erbjudna hand för att också stiga
upp, då jag tyckte mig se samma person, som stått
på bron vid vägen, passera förbi.
I detta fall skulle han verkligen hafva kastat sig
upp på vagnen medan denna gick, och ehuru detta
icke borde hafva förvånat mig, ingaf han mig, jag vet
icke egentligen hvarigenom, en viss obestämd nyfikenhet.
Det händer ibland, att man finner sina egna
hastiga intryck af en person eller en omständighet så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
