Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Vid Beau-Rivage.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Magnoliaträdens breda och tjocka blad blänkte än
i gasskenet, än i månens milda belysning, och dess
stora, hvita blommor, till hälften nedfallna och
betäckande marken som en matta, inbäddande hela sin
omgifning i moln af vällukt ... Allt hvad jag högst älskar:
musik, månsken, blomsterdoft, skönhet och drömmen;
på en gång det förfinade, rörliga, granna
verldslifvet och ensligheten, tystnaden, som lät mig känna
och uppfatta allt, tillegna mig hela behaget af
kontrasterna i min omgifning, utan att sjelf störas eller
deltaga i sällskapets oftast tomma och betydelselösa
prat — allt tyckte jag mig ega i detta ögonblick.
Jag vet icke, om det var min egen
sinnesstämning denna qväll, som färglade scenen och gaf den
en mystisk, hänförande anstrykning, men intrycket
deraf förtjuste mig, och den första aftonen vid
Beau-Riyage går säkert aldrig ur mitt minne.
"Men se då hit! Är hon icke gudomlig!"
utropade signor Genaro Morra, hvilken just då jag som
bäst njöt af ensamheten kom att slå sig ned på
bänken bredvid mig.
Herr Genaro Morra var den vackre italienaren,
som rest från Neuchâtel i samma vagn som vi och
som, under det han beklagade sig öfver olyckan med
den tappade hatten, fick tillfälle att säga oss sitt namn
och tillika berätta hela sin sanna eller falska
lefnadshistoria.
Vi fingo således veta, att han först försökt sig
som litteratör, men nu reste såsom agent för en
chokoladfabrik i Chiavenna.
Kanhända vistades han nu vid Beau-Rivage för
att uppgöra någon större affär i chokolad med egaren
till hotellet, den hederlige herr Morier, men han klädde
sig, pratade och förde sig an, som en af dennes mest
förnäma gäster.
"Åh, hon är förtjusande!" tillade han och lade
sin hand på min arm.
"Hvem?" frågade jag tankspridd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
